Tänk dig...
En brygga - solvarm - sommar.
Vågorna klucka under dig.
Eller ligger du på stranden? Sanden het och vågorna sköljer mjukt.
Vattnet är svalt, du har precis varit i och badat.
Genomskinliga droppar, pärlor ligger utströdda över din arm.
Om en stund är de borta.
Du kisar upp mot himlen, försöker föreställa dig droppen som nyss glittrade så nära
hur den omvandlats i värmen till gas och nu sprids för vinden.
Alla små molekyler som nyss sökt sig tätt intill varandra
Nu - var och en för sig, på så stor yta som möjligt. De försvinner upp i atmosfären.
Här uppe är det svalare, luften klarare - det blir kallt.
De kyliga vindarna får molekylerna att åter söka sig till varandra.
Gasen, vatten-ångan som stigit fri i värmen kondenserar och vackra vita moln bildas.
Inne i molnet är det svalt och fuktigt.
Det ser mjukt ut men här finns inget annat att känna på än små, små vattendroppar
som blir fler och fler, tyngre och tyngre.
Tillslut faller de... ett stilla regn.
Regnet blandar sig med havet.
Löst bundna till varandra tar molekylerna sig an vilken form som helst.
Beroende på vilken ström de möter väntar olika äventyr.
Kanske far vattnet bort - ända till Antarktis!
Ju närmare, ju kallare blir vattnet och tillslut fryser det till is.
Fast och kall, där inget längre rör sig.
Eller blandas regnet med havet och strömmen för vattnet tillbaka mot stranden,
den varma sanden, där någon badar.
Genomskinliga pärlor, droppar, på din varma hud.
